När norska regeringen meddelade att de öppnade sina gränser för fullvaccinerade svenskar från ”gröna” län vilket Kalmar tillhörde bestämde vi snabbt att till Norge går årets semesterresa. Norge tillhör ett av våra favoritresmål. Landet är så fantastiskt vackert och att semestra i Norge blir ofta en aktiv utomhus semester. När tält, sovsäckar, Trangiakök, fiskespön, cyklar, kartor, vaccinationspass, vandringsgrejer, ja och så ytterligare lite till kändes bilen ganska fullpackad så då gav vi oss iväg.
Vår första
natt hyrde vi stuga på Lökholmen som ligger precis på gränsen mellan Sverige
och Norge. När vi checkat in och fått lite mat i magen såg vi att man kunde åka
helikopterturer därifrån och det ville vi gärna testa. Sagt och gjort, vi
skyndade dit, swishade summan och fick en liten genomgång i hur vi skulle sitta
och röra oss, på med hörselkåporna och så upp i luften. Utsikten var fantastisk
och vädret likaså så vi fick en riktigt fin åktur. Det skakade inte alls och
landningen var verkligen stilla och fin så det kändes riktigt coolt.
Nästa dag hoppade vi återigen på cyklarna och kämpade oss upp till OS Parken för att se hoppbackarna och utsikten därifrån. I en av backarna pågick backhoppning för juniorer på plast.
Pher hade förbokat plats i liften som vi åkte upp till toppen med. Oj vilken utsikt. Om man inte vill ta liften kan man gå 936 trappsteg upp till toppen men det kändes inte så smart att göra med tanke på Phers lårmuskel.
När vi var klara i backarna susade vi neråt och gjorde ett besök på OS muséet. Väldigt spännande och mycket bra uppbyggt. Innan vi gick vidare därifrån till Maihaugen (hembygdsmuseum) åt vi våfflor med römme och sylt på OS-muséet, väldigt dyrt men ack så gott.
Lillehammer är en trevlig stad med gågator och mysiga små affärer och pubar. Med en riktigt god pizza och varsin Ringnes avslutade vi eftermiddagen på Peppes Pizza som jag inte kunde låta bli att kalla Peppes Bodega. På hemvägen cyklade vi längs strandpromenaden vid Norges största insjö Mjösa.
Efter
Lillehammer var nästa stopp tänkt i Ålesund. Vi hade inte bokat boende där för
jag tyckte att det löser sig väl? Väl framme i Ålesund var det fullt. Vi hade
då åkt bil utan mat alldeles för länge och precis där tog tålamodet slut, helt
slut. ”Ut på tur aldrig sur”… nej nu var vi båda skitsura. Vi vände tillbaka och
sa inte ett ord till varandra på 2 timmar, vi var inne på varenda camping längs
vägen och frågade om plats men det var fullt överallt. Det visade sig senare
att det var festival så allt boende var uppbokat på grund av det. Vi fick till
slut en hytta, i Björnkleiva precis ovanför ett vattenfall.
Nästa dag
fortsatte vi mot Trollväggen, Kristiansund och Atlanthavsvägen. I
souvenirshopen vid Trollväggen hittade jag en vattenflaska med texten ”Ut på
tur aldri sur”
Under de tre
dagarna i Molde hann vi vandra upp till Varden Panorama och därifrån ha en
fantastisk utsikt över Molde och 222 berg- och fjälltoppar. På toppen träffade
vi ett trevligt pensionerat par som glatt berättade om Molde och sevärdheter i
krokarna för oss. De var väldigt pratsjuka men lite svåra att förstå pga.
dialekten.
En dag tog vi båten ut till Hjertoya och vandrade runt ön, inte särskilt
spännande men ändå.
Vi var en tur till Bolsoya och fiskade, jag minns inte riktigt hur många
makrillar det blev men en hel del hamnade på kroken.
Ja, vad
gjorde vi mer? … vi cyklade, vi fiskade, vi var på pub och drack svindyr öl, vi
fiskade igen, vi cyklade igen och vi cyklade lite fel, men Mr Google Tomasson
Maps tog oss rätt, vi käkade god mat på restaurang, vi åt räkor, loff och
majonäs i hyttan och vi spelade Yatzy.
Örnvägen, Geiranger |
Efter
tre dagar var det dags att fara vidare, mot Geiranger. Vi kom Örnvägen med sin
elva serpentin-svingar ner i dalen mot Geiranger. Vi hyrde en stuga precis vid fjordkanten och när vi träffade den mystiska gubben
som hyrde ut åt oss kändes det som att vi klivit in i en deckarmiljö. Jag har
nog lyssnat på för mycket mordgåtor tänkte jag först, men när vi var tillbaka i
bilen och jag sa det till Pher hade han haft samma tanke.
Båt ingick i hytthyran och det var Pher mest lycklig över. Det blev en del
fiske och jag fick mitt första riktiga napp någonsin, jag blev skiträdd och
frågade Pher med skräckblandad förtjusning, - va fan gör jag nu? -Veva, var det
enda jag fick till svar!
1500 meter över havet ligger Dalsnibba (Geiranger Skywalk) som är en jättehäftig utsiktsplats strax utanför Geiranger. På en riktigt brant serpentinväg tog vi oss upp och när vi nästan var uppe på toppen omfamnades vi av ett moln som sänkte temperaturen till +8 grader och gjorde sikten helt usel. Vi såg knappt en meter framför oss så det var bara att direkt stanna bilen och vänta till molnet skingrades. Det var riktigt otäckt. Men så försvann molnet och solen trängde igenom och gjorde utsikten helt magisk.
På vägen mot
Sverige tog vi omvägen över Strynfjället. Vägen var så smal att två bilar inte
kunde mötas överallt, inga räcken och brant rakt ner precis vid vägkanten. Jag
kände att det sög i magen och jag fick nästan lite panik. Jag ville gråta och
sugas upp därifrån. Jag tackade Gud att det var Pher som körde och att vägen snart
skulle ta slut.
Strynfjället |
Sista natten i Norge tog vi in på hotell. Nu var det slut på campandet. Sköna mjuka sängar, fluffiga täcken, egen dusch, toa på rummet och frukost på morgonen, det var inte fy skam.
Till och med cyklarna fick bo på hotell.
Tack till vårt vackra grannland för den här gången. Vi kommer absolut att komma tillbaka för vi har mycket kvar att
se och utforska.
Och tack för lite ny musik som vi hittat på era radiokanaler och som nu nu finns i vår Sportifylista.
LYSSNA HÄR PÅ EN AV DEM:
Smilet i min egen spiel
Molde |
”Ha de” /
Maria & Pher